så som det borde vara
9.
Det hade börjat med förstulna blickar. Blickar som aldrig med säkerhet blivit besvarade. Blickar som därför aldrig nått fram. Blickar som blev kvarglömda och bortsopade. Men med tiden möttes fyra gula fläckar och synfältet kröp ihop. Sedan såg de aldrig något annat.
(som en tolkning av the end)
I DESPERAT BEHOV
AV FRÄMMANDE HÄNDER
DEN BLÅ BUSSEN KALLAR
OCH MÖT MIG BAKOM DEN BLÅ BUSSEN
DET GÖR ONT ATT SLÄPPA DIG FRI
MEN DU KOMMER ALDRIG FÖLJA MIG
SLUTET PÅ SKRATT OCH MJUKA LÖGNER
SLUTET PÅ NÄTTER DÅ VI FÖRSÖKTE DÖ
DET HÄR ÄR SLUTET
(ochsåvidare)
*en lång text om livets gåtor, minnets kraft, tankarnas ondska, kurragömmalekar, nattens ångest, dagens längtan, släckta lampor, tidernas begynnelse, bortglömda kärlekar, hånfulla skratt, töntiga texter*
så som det borde vara
8.
En klar dimma hade grumlat deras sinnen och de såg hela tiden dubbelt. Det var den eviga hemligheten. Berusningen blev som skarpast när de kramade varandra.
(åska)
Ge mig det jag behöver och ge mig lite till snart finns inget av det där kvar och något gräver ner mig i ett mörkt hål jag vill bara ha lite skuldkänslor ge mig det jag behöver och låt mig se ljuset blixtra till.
(brus)
Den typiska tonåringen (bortlängtan och sexuell frustration). Jag vill inte passa in i mallen men faller dit med ett magplask.
Tankarna (“känna smaken av någon annans läppar” och “vad finns här att finna”). Jag vill bort ifrån dem men möts till slut av understimulation och ångest.
Alkoholen (den som för stunden gör en fri och aldrig släpper taget). Jag vill ha berusningen jag vill ha bruset men låt mig slippa buren.
(räddning)
Internet är likt alkoholen det som räddar mig från mina egna tankar. För med ett växande tomrum och ett växande begär kan det vara svårt att stå ut.
- från anteckningsboken
